tisdag 3 april 2012

Äntligen!

Wohooo! Det har kännts förfärligt förvirrande allt i hop, men nu känns det som att jag har fått lite riktning...

Det här med visual literacy har miljarder aspekter har det visat sig. Jag är mest intresserad av hur bilder av hur något ska vara, representationer (tillexempel mentala föreställningar eller reklambilder osv) får oss att bete oss på ett särskillt sätt... Kanske mer specifikt hur vi skapar nya bilder utifrån de bilder som finns.... Ett exempel: En flaska kahlua i skafferiet.. inköpt när jag kollade mycket på Mad men.. Fick för mig att det var fantastiskt med sprit, bara själva grejen att dricka en drink efter jobbet.. Nu ser det mest ut som en vanlig kaffelikör, men i min värld var det ingången till ett liv av drinkar och partys...



Jag tycker att det är väldigt intressant hur man formar en bild av sig själv och sitt liv dels direkt med visuella markörer på kroppen typ frisyrer, men också indirekt via bilder, foton av sig själv. Här är en bild som jag har haft som facebook-profilbild... Det var när jag kollade mycket på Downton abbey och jag var kanske inspirerad.. tänker att jag nog tänkte att jag såg tjusig ut på ett lite roligt sätt...



Det är också väldigt intressant tycker jag vad det finns för regler kring skapandet av dessa bilder av sig själv. Jag märker när jag funderar över mitt eget beteende att jag gärna vill att bilder av mig själv ska se bra och fina ut, men det är väldigt viktigt att det inte ser bra ut på ett för arrangerat sätt. Det vore pinsamt att ta rena skrytbilder på mitt lyckade liv och lägga ut på facebook, men jag visar ju inte mitt liv som det är heller. Det finns massa subtila gränser för hur man får framställa sig själv. Och om någon är för uppenbart skrytig, eller om intentionen med bilden skiner igenom tycker jag att personen är fånig. Jag älskar sidan akward family photos för att den liksom uppmärksammar den där jobbiga skillnaden mellan vad folk vill visa och hur det verkligen ser ut..



Även om jag försöker vara subtil med mitt konstruerande av mig själv är jag ju rysligt påverkad av mina föreställningar av hur saker ska vara och hur det borde se ut. Jag tycker det är spännande var gränsen går mellan att verkligen uppleva en händelse, tillexempel julafton och att konstruera bilden av julafton. Alltså att vara fokuserad på att saker ska hända och se ut på ett visst sätt.



Ett exempel på detta (från verkligheten) kan vara när det är riktigt dålig stämning på släktkalaset alla är sjukt trötta på varandra och den käcka mamman tar fram kameran och uppmanar alla att le. Sen har man en fint foto att sätta upp på väggen som inte har något med verkligheten att göra men som föreställer släktkalaset som man vill att det ska se ut..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar