Vad hur varför???

Nu börjar gestalningen närma sig. Jag har betämt mig för att använda tre av nigella-bilderna. Jag tycker det skulle kännas plottrigt att ha med de andra bilderna med. Jag tycker att det viktiga är att betraktaren märker att det är något obehagligt i bilden. Att de kanske uppfattar en dekonstruktion av en bild som är välbekant i media.  Jag vill inte att folk ska tro att "huvudsyftet" med bilderna är att klä ut mig till kända bakerskor..  jag undrade på gestalningen om jag skulle ha ram till bilderna men vi kom fram till att det inte skulle vara det.. Man ska inte stänga in bilderna sa handlerarn.. intressant...jag har alldrig tänkt på det på det viset.. vad jag har gjort är tre foton som föreställer mig själv i en obehaglig kökssituation. Anledningen till det är att säga något om den lustiga trenden med massa tjejer som bakar som jag ser överrallt. Jag vill vara sådan men ändå inte..Och så ville jag undersöka känslan av att konstruera en situation bara för bildens skull.  Det har varit en skojig process tycker jag. Det kändes lite lustigt bara att behöva komma fram till något så snabbt. under förra gestaltningasarbetet kunde proccessen ta längre tid och utvecklas mer... nu gällde det att komma fram till ett resultat. Snabbt helst.

över och ut.

.....

Efter de första bilderna med tårtorna ville jag spinna vidare lite på den lite artificiella känslan och det lilla obehaget av att nåt inte riktigt stämmer i matlagnings reportage och dylikt. Jag hade ju bakat låsas tråtor och jag kom att tänka på att man kanske inte behöver baka alls.. jag ville att matgrejerna och köket skulle kännas ännu mera som rekvisita. Jag kollade på lite klipp ifrån tv kocken Nigella. Det var väldigt mycket kommentarer om hennes utseende på youtube.. lite som att den där smeten och mjölet och det som hon kladdade med inte var så viktigt som att tittarna skulle få se en go kvinna..
Jag ville att mitt kök och jag själv skulle kännas ännu mer på låtsas den här gången santidigt som det ändå skulle finnas mat och matlagningsgrejer så att jag kunde framställa mig själv som en kökskvinna..
Ja och så ville jag vara lite som nigella.

Detta var verkligen läskigt.  men jag tycker om bilderna. jag vill visa några av dem som gestalning tror jag.. måste bara komma på vilka..

Den här bloggen tänkte jag på när jag tog bilderna. det är roligt att folk som tycker att inredningsbilder på det perfekta livet är lite otäcka och att folk kan göra nåt roligt av det.

http://unhappyhipsters.com/

vad hände sen...

Jag fortsatte lite på temat med den perfekta bakerskan, men testade en annan karaktär.. den lite mera hemmapysslande bloggerskan.. lite underbara clara tänkte jag mig... http://www.underbaraclaras.com/

Snällt och präktigt. var nästan lite sugen på att slicka bilderna till farmor. hon hade blivit stolt..

detta har hänt...

uuuhuhuu jag har vari bedrövligt dålig på att blogga ett bra tag.. jag tror att det beror på att det dels känns jobbigt att publicera tankar som inte riktigt är färdigtänkta och att jag jobbar med att göra bilder av mig själv. Och detta att lägga ut konstiga bilder av mig själv känns lite pinsamt.. men det är ju bra å andra sidan för jag får mycket att fundera över. Tillexempel att jag märker att det känns viktigt för mig vilka bilder av mig själv jag visar för andra..

För några veckor sedan började jag gestalta mig själv som en fantastisk matlagningskvinna. En såndär som jag lite vill vara och framstå som men som jag samtidigt känner ett skarkt motsånd emot. Jag tänkte vekligen gå all in på att vara söt, huslig och härlig. Jag ville också att det skulle bli en smula överdrivet, så att man på något plan ändå förstår att det är något som känns lite fel med bilden. Det är så jag ofta känner det när jag ser bilder i tjusiga matlagningsböcker och dyl. Det är fint och lockande och lite overkligt på samma gång. Bilder på fina dukade bord med massa kakor, men så är det ingen som sitter vid bordet och ska äta..

Jag ville att det skulle kännas lite såhär:<iframe width="420" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/doC9HuwvASM" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>

Jag blev ganska nöjd med bilderna. Eftersom jag inte hade råd att baka massa riktiga tårtor som inte skulle ätas upp fick jag göra fejktårtor genom att klä in runda former i kristyr. Det var en rolig och obehaglig känsla. Kristyren bestod av massa ägg och grädde och det känndes ändå obehagligt att slösa upp massa saker man kan äta på att göra fejktårtor av. På något sätt kändes det lite moraliskt fel.  Det kändes jobbig att göra grejer bara för fotots skull. Kändes lite som om det fanns nån slags gammal religiös lag om att man inte ska göra sig till och låtsas vara något man inte är som jag bröt emot lite..
Jag tror att man ganska ofta smilar upp sig lite extra för kameran när det är fototajm. Man kanske plockar bort något lite fult som ligger på bordet eller gömmer ciggen.. På det sättet är det som att bilden av ögonblicket är lite korrigerad i jämförelse med verkligheten. På något sätt känns det som att det finns nån slags gräns här mellan hur mycket det är okej att förändra bilden.. Det kändes helt klart falskt och konstigt att göra låtsas tårtor, men det skulle inte vara lika kostigt att kamma till luggen om nån drog fram en kamera... ändå är det ju lite samma grej..eller..?


Samtidigt var det väldigt kul att vekligen få gå in in att vekligen försöka framställa mig själv på ett speciellt sätt. Ofta har man kanske en bild av hur man vill att andra ska se en eller hur man vill vara, men man måste vara lite snygg med hur man framställer sig. Det får inte vara uppenbart att man försöker vara på ett särkillt sätt. Man måste vara subtil.. så det  var kul att släppa det.

Jag försökte också ta lite bilder på hur tårtprojektet kändes i verkligheten. Det går såklart inte att göra en sann bild av hur något är. Men jag försökte fånga känslan som jag hade av att vara ensam i lägenheten en hel fredagkväll och lördagmorgon med massa äckliga låtsastårtor.. Det kändes faktiskt riktigt hopplöst och ensamt.

Det var lite speciellt att göra bakverk som ingen skulle äta. Det kändes sorligt på något sätt så jag lekte lite med tanken att jag hade gjort allt till mig själv som en surprise.

Här åker hela projektet i vasken. fåfänga och förgänlighet. tycker att bilden blev ganska tjusig ändå..

den tunna linjen...

http://www.dn.se/nyheter/varlden/bilder-pa-breiviks-forsvarare-uppror

Spännande artikel.. Bilderna på breiviks försvarare blir kritiserade. Det är en fin gräns mellan att presentera sig på rätt och fel sätt..

påminner lite om inredningsartikeln på DN-bostad med det stackars paret och jornalisten som trodde att de gjorde en fräsig artikel men istället blev veckans skämt...

 http://www.dn.se/bostad/vindsvaningar-har-blivit-ett-satt-att-leva

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/internet/article12641936.ab

Tårtan!

Under påsken har jag kommit fram till att min gestalning antagligen kommer innefatta en tårta och själva bakningen av en tårta. Jag kommer göra en film och foton om detta tror jag..

Jag har funderat mycket på hur jag själv påverkas av olika bilder. jag kom på att något som har en stark effekt på mig är bilden eller konceptet eller vad man ska kalla det som är kvinnan som bakar.

Här är min första kvinna som bakar upplevelse. Jag tyckte det var något så fantasiskt tjusigt och lockande med det hära. Jag tyckte det var så fantastiskt tjusigt att lipa och vara sådär huslig samtidigt. Jag hade liksom en bild i huvudet sedan och ville gärna baka något på det där liksom skira sättet. Såhär i vuxen ålder tycker jag mest att hon är sjukt störig..


<iframe width="560" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/IjA0DuTrljk" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>

 Det finns rysligt mycket tv program och matlagningsböcker och bloggar med såna här kvinnor som är pyssliga och duktiga i köket. Det är intressant att se hur folk hakar på trenden och gärna lägger upp bilder på facebook och likande eller gör egna bloggar där man visar upp saker man skapat i köket på ett tjusigt sätt.

<iframe width="420" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/X3XF02Ehdgc" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>

Fokus är betydligt mer på själva skapandet av bakverk snarare än ätandet av dem. Jag känner lite att det är just skapandet som är grejen. Det är handlingen och uppvisandet av resultatet som är det viktiga. Man kanske kan koppla detta till nån form av performativitet. Jag får kolla vad Judith butler säger om saken..  Det har ju snackats en del om den nya hemmafrutrenden och det är väl just det som gör att jag tycker de här "kolla jag har gjort en fin tårta" bilderna är så intressanta. Å ena sidan blir jag enormt frestad att vara en sådan ljuvlig kvinna som är snygg och duktig och kreativ. Samtidigt känns det riktigt obehagligt att det man vill vara påminner  om ett enormt förlegat kvinnoideal.

http://www.misscupcake.se/

Över huvudtaget är tårtan en fantastisk symbol och metafor för mycket av det jag vill att min gestalning ska handla om.. Ett livsmedel vars viktigaste funktion i första hand inte är det rent basala att den ska vara näring, snarare ska den vara fin att titta på och även kanske säga något om den som har bakat den.. Jag har lärt mig på internet att tårtor (och helst fina tårtor som pajar) på film får ofta en fantastisk funktion som symbol. Gärna som en indikation på att nåt är väg att gå åt skogen. Eller att något skumt är i görningen bakom den aldeles för lyckade fasaden.. Kolla denna fantastiska hemsida som samlar på undergångstårtor på film:http://doomcakes.tumblr.com/

Den här tårtsymboliken älskar jag verkligen! En hemmafru som inte kan baka. Nu är det kört.

<iframe width="560" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/U-XEvzDp70Y" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>

Äntligen!

Wohooo! Det har kännts förfärligt förvirrande allt i hop, men nu känns det som att jag har fått lite riktning...

Det här med visual literacy har miljarder aspekter har det visat sig. Jag är mest intresserad av hur bilder av hur något ska vara, representationer (tillexempel mentala föreställningar eller reklambilder osv) får oss att bete oss på ett särskillt sätt... Kanske mer specifikt hur vi skapar nya bilder utifrån de bilder som finns.... Ett exempel: En flaska kahlua i skafferiet.. inköpt när jag kollade mycket på Mad men.. Fick för mig att det var fantastiskt med sprit, bara själva grejen att dricka en drink efter jobbet.. Nu ser det mest ut som en vanlig kaffelikör, men i min värld var det ingången till ett liv av drinkar och partys...

Jag tycker att det är väldigt intressant hur man formar en bild av sig själv och sitt liv dels direkt med visuella markörer på kroppen typ frisyrer, men också indirekt via bilder, foton av sig själv. Här är en bild som jag har haft som facebook-profilbild... Det var när jag kollade mycket på Downton abbey och jag var kanske inspirerad.. tänker att jag nog tänkte att jag såg tjusig ut på ett lite roligt sätt...

Det är också väldigt intressant tycker jag vad det finns för regler kring skapandet av dessa bilder av sig själv. Jag märker när jag funderar över mitt eget beteende att jag gärna vill att bilder av mig själv ska se bra och fina ut, men det är väldigt viktigt att det inte ser bra ut på ett för arrangerat sätt. Det vore pinsamt att ta rena skrytbilder på mitt lyckade liv och lägga ut på facebook, men jag visar ju inte mitt liv som det är heller. Det finns massa subtila gränser för hur man får framställa sig själv. Och om någon är för uppenbart skrytig, eller om intentionen med bilden skiner igenom tycker jag att personen är fånig. Jag älskar sidan akward family photos för att den liksom uppmärksammar den där jobbiga skillnaden mellan vad folk vill visa och hur det verkligen ser ut..

Även om jag försöker vara subtil med mitt konstruerande av mig själv är jag ju rysligt påverkad av mina föreställningar av hur saker ska vara och hur det borde se ut. Jag tycker det är spännande var gränsen går mellan att verkligen uppleva en händelse, tillexempel julafton och att konstruera bilden av julafton. Alltså att vara fokuserad på att saker ska hända och se ut på ett visst sätt.

Ett exempel på detta (från verkligheten) kan vara när det är riktigt dålig stämning på släktkalaset alla är sjukt trötta på varandra och den käcka mamman tar fram kameran och uppmanar alla att le. Sen har man en fint foto att sätta upp på väggen som inte har något med verkligheten att göra men som föreställer släktkalaset som man vill att det ska se ut..

google..

Såhär ser det ut när man googlar beauty på google bilder. Kan man säga att  tecknet för konceptet skönhet (enligt google) är en ung vit kvinna i närbild med enormt slät hud?

vad får eleverna se?

Vad är det för skillnad på de två porträtten av Marie Curie? Spelar bilden någon roll för hur betraktaren uppfattar den avbildade? Hur bestämmer man vilka bilder som ska vara med i kursböcker? Om man gör ett läromedel i historia tillexempel? Vilka bilder väljer man för att berätta om andra värlskriget och dylikt. vad avgör vilka bilder som får representera olika fenomen?.. ånej... nu blir det hela maktgrejen igen att fundera på..

Vad är det jag ser?

I Onsdags morse gick tre kvinnor ut från sina respektive hem. De tog med sig vissa nödvändiga attribut (barnvagn, barn, kaffe i pappersmugg.) Till slut strålade de tre samman och skapade en formation med sina kroppar och attiraljer som manifesterades för mig som det visuella tecknet "lattemamma-på rad" Jag funderar på hur mycket min upplevelse och tolkning av det jag såg påverkades av att jag dagen innan hade sett en representation av samma fenomen i en seriebok. Jag undrar om jag ens hade sett dem? jag undrar också hur styrda personerna i fråga var av att fenomenet lattemamma på rad finns som ett koncept som avbildas... Var det en slump att de såg ut som de gjorde eller är de påverkade av bilder av mammor med barnvagn och kaffe i pappersmugg??

serierutor från Mats kamp av Mats Jonsson

(Obs vet ej om man kan kalla tre personer på rad i verkligheten för ett visuellt tecken, men jag testar det nu.. )

PM

Jag vill på något sätt arbeta med begreppet Visual Literacy. Det kan väl ungefär översättas till visuell läs och skriv kunnighet. När jag skrev b-uppsats snubblade jag över begreppet flera gånger. Jag tycker att det är förfärligt intressant. I olika böcker som behandlar visual literacy står det att den kommer bli viktigare och viktigare att ha... Jag funderar mycket på vad det innebär att vara visuellt-läskunnig..
vilka kunskaper måste man ha för att förstå visuella tecken?
 Kan allt man ser vara tecken, typ som bokstäver?
Vilka regler finns det för att tolka visuella tecken i så fall?
Tolkar folk bilder på helt individuella sätt, eller finns det ett hemligt avkodningsystem som alla kan? Hur lär man sig det i så fall?
Hur skiljer sig avkodnng av bilder ifrån avkodning av text?
Till vilken grad kan man använda bilder istället för text???
Jag funderar på allt detta men det är väl lika bra att börja undersöka dethele på ett lite mer gestaltande vis, så jag experimenterar en sväng så får vi se..

Det är en gris! (okänd konstnär, utanför botaniska)

På gensyn!!