uuuhuhuu jag har vari bedrövligt dålig på att blogga ett bra tag.. jag tror att det beror på att det dels känns jobbigt att publicera tankar som inte riktigt är färdigtänkta och att jag jobbar med att göra bilder av mig själv. Och detta att lägga ut konstiga bilder av mig själv känns lite pinsamt.. men det är ju bra å andra sidan för jag får mycket att fundera över. Tillexempel att jag märker att det känns viktigt för mig vilka bilder av mig själv jag visar för andra..
För några veckor sedan började jag gestalta mig själv som en fantastisk matlagningskvinna. En såndär som jag lite vill vara och framstå som men som jag samtidigt känner ett skarkt motsånd emot. Jag tänkte vekligen gå all in på att vara söt, huslig och härlig. Jag ville också att det skulle bli en smula överdrivet, så att man på något plan ändå förstår att det är något som känns lite fel med bilden. Det är så jag ofta känner det när jag ser bilder i tjusiga matlagningsböcker och dyl. Det är fint och lockande och lite overkligt på samma gång. Bilder på fina dukade bord med massa kakor, men så är det ingen som sitter vid bordet och ska äta..
Jag ville att det skulle kännas lite såhär:<iframe width="420" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/doC9HuwvASM" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>
Jag blev ganska nöjd med bilderna. Eftersom jag inte hade råd att baka massa riktiga tårtor som inte skulle ätas upp fick jag göra fejktårtor genom att klä in runda former i kristyr. Det var en rolig och obehaglig känsla. Kristyren bestod av massa ägg och grädde och det känndes ändå obehagligt att slösa upp massa saker man kan äta på att göra fejktårtor av. På något sätt kändes det lite moraliskt fel. Det kändes jobbig att göra grejer bara för fotots skull. Kändes lite som om det fanns nån slags gammal religiös lag om att man inte ska göra sig till och låtsas vara något man inte är som jag bröt emot lite..
Jag tror att man ganska ofta smilar upp sig lite extra för kameran när det är fototajm. Man kanske plockar bort något lite fult som ligger på bordet eller gömmer ciggen.. På det sättet är det som att bilden av ögonblicket är lite korrigerad i jämförelse med verkligheten. På något sätt känns det som att det finns nån slags gräns här mellan hur mycket det är okej att förändra bilden.. Det kändes helt klart falskt och konstigt att göra låtsas tårtor, men det skulle inte vara lika kostigt att kamma till luggen om nån drog fram en kamera... ändå är det ju lite samma grej..eller..?
Samtidigt var det väldigt kul att vekligen få gå in in att vekligen försöka framställa mig själv på ett speciellt sätt. Ofta har man kanske en bild av hur man vill att andra ska se en eller hur man vill vara, men man måste vara lite snygg med hur man framställer sig. Det får inte vara uppenbart att man försöker vara på ett särkillt sätt. Man måste vara subtil.. så det var kul att släppa det.
Jag försökte också ta lite bilder på hur tårtprojektet kändes i verkligheten. Det går såklart inte att göra en sann bild av hur något är. Men jag försökte fånga känslan som jag hade av att vara ensam i lägenheten en hel fredagkväll och lördagmorgon med massa äckliga låtsastårtor.. Det kändes faktiskt riktigt hopplöst och ensamt.
Det var lite speciellt att göra bakverk som ingen skulle äta. Det kändes sorligt på något sätt så jag lekte lite med tanken att jag hade gjort allt till mig själv som en surprise.
Här åker hela projektet i vasken. fåfänga och förgänlighet. tycker att bilden blev ganska tjusig ändå..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar